Jo, det var mej det handlade om i det förra inlägget.
Så som jag skrev, så har det varit utom i det sista stycket för jag har ännu inte kommit ut ur huset på Klippan. Men ändå har han sagt att saker ska göras bara jag försvinner snart.
Det är inte så kul att vara här.
Han är hånfull o elak i truten. Vilket han har varit i många år. Han har alltid kallat mej "psykiskt störd" och vad tiden led så fick jag höra att jag var ful o gammal o äcklig emellanåt.
Jag tänkte inte mycket över det. Jag har ju haft det värre i ett annat förhållande.
Men så sa min psykolog att det där är inte OK. Det där är psykisk misshandel.
Och när han nu fortsätter så där så förstår jag hur jag har mått i många år.
Kanske därför jag varit en "surf*tta" för man har ju inte orkat vara glad mot honom.
Jag kan inte gå in på allt han gjort mot mej. Jag orkar inte tänka på nåt av detta mer. Jag har grubblat ändå i så många år o inte fattat nånting.
Men nu är det slut.
Därför min nya blogg. Därför Den Keltiska Knuten. Mitt nya liv. Min omstart.
Och i denna vecka fick jag äntligen klart.
Lite dålig bild men likväl mitt nya hem.
Den 17 november pysslar jag in julen på Villagatan i Forsheda.
Jag o barnen lämnar livet på landet. Inga mer kor som muar... Kommer ändå sakna dom.
Inga mer flugor i köket... Kommer inte sakna dom
Inga mer hånfulla flin.
Inga mer elaka ord.
Nu är det bara mitt.
Jag gör som jag vill. Jag behöver inte fråga om vi ska renovera nåt utan jag gör det själv.
Det är mitt.
Vet ni att jag är glad.
Fast samtidigt är jag såå lessen att jag fortfarande gråter.
Jag älskade honom... Gör det ännu... Jag skulle ju leva med honom tills döden skiljer oss åt. Jag ville bli gammal med honom. Jag ville se våra barnbarn få springa bland kossorna o leka. Jag ville få en ålderdom med honom på gården.
Klippan var mitt liv.
Och han förstörde det.
Han förstörde alla mina drömmar.
Tryckte ner allt under sin sko o klämde sönder det som man gör med en myra.
Allt jag drömde om tänkte han ändå ta ifrån mej.
8 kommentarer:
Jag förstår inte hur någon kan vara så elak! Men ditt nya liv kommer att bli underbart. Det kan bara bli bättre från nu. Och det finns många runt omkring dig som hjälper dig på vägen! Kram.
Madeleine
Men fy ,så elak kan nån va det? ´Tur att du tog ditt förnuft till fånga o flyttade.Hur tar barnen det? Alla barn du har är det inte hans också? Det jag menar så är ju hur kan en pappa va så mot sina barn o deras mamma,,,fattar inte.Och hur skall du göra med alla vackra blommor du har,,gräv opp dem vettja o ta dem med dej före han förstör alla med sin traktor. Du får gärna skriva av dej på min adress nattugglansch@gmail.com.KRAMAR i massor..Du skall bara veta att du inte är ful o en gammal kärring.. alla blir vi ju äldre även han!
Vad skrev du, att han sagt att du blivit gammal och äcklig? Han själv då, han blir inte äldre - nää, det verkar inte så, han har stannat kvar i sin utveckling. Ge honom en bra spegel, en sån som förstorar när du flyttar.
Mer allvarligt nu - sånt där ska man inte behöva stå ut med och att du fortfarande älskar honom, det kan jag kanske förstå till viss del, men kan det inte vara av gammal vana också.
Jag är i alla fall glad för din skull att du har dina underbara barn! Det du, det går inte av för hackor och sen tycker jag att huset du skall flytta till är så jättegulligt! Du kommer att få det så bra så fort du kan flytta iväg.
Och så, lyssna inte på nåt mer, ta det inte.....det är du inte värd!
Stora kramen
Tycker ditt nya hus verkar jättefint och med en trädgård som bara är din. Tror att du kommer att inse mer o mer hur mycket bättre du är värd än någon som behandlar dig så respektlöst o elakt. Tror ni alla kommer att må bättre i framtiden. Hoppas vovve o kissar får följa med dig.
Kramen
Helena
Det gör ont i mitt hjärta när jag läser vad du skriver idag,men du vet att jag finns för dig! Kramar i massor till dig. Lena
Jag känner verkligen för dig, du har gjort det som är bäst för dig. Visserligen har jag bara träffat dig en gång, på en bloggträff hos dig, men kemin verkade stämma mellan oss. "Om du har vägarna förbi där jag finns 21:ans Hantverksgård, så stanna så skall du få så mycket julpyssel du vill och lite annat" Gör bara inte som jag att samla på dig en massa, som man inte vet vad man skall ha till.Märker man när man kommit lite upp i åren. Huset du köpt verkar vara rena drömmen, Lycka till
Kram
Ja kära lilla Maria, livet är inte lätt och det har ingen lovar heller.
Du är inte den första eller sista som går igenom en skilsmässa, säkert finns det värre händelser också men försök att inte bli bitter. Det förstör bara dig själv
och inte ska han få det nöjet oxå.
Men jag förstår dig precis i allt,
men för dina barn skull måste man skärpa till sig och det har du ju gjort nu. Det bästa man har är ju barnen och de stöttar ju dig oxå
de vill ju inte stanna hos honom.
I längden förlorar han på detta själv, sen tror jag han inte mår bra själv. Faktiskt har han en drivande bestämande far, men han har väl en egen hjärna.
Många händelser, hårda ord i livet
kan faktiskt ta död på kärleken.
Ge dig själv en rättvis chans i livet, du kommer att fixa detta.
Kram/mor Eva
Ordmisshandel kan nog ibland vara lika hemskt som fysisk misshandel. Trust me, I know. (Av tidigare förhållande som jag så här i efterhand inte fattar hur jag ens stannade kvar så länge och lät mig förfalla.) Men då känns det skönt att veta att när det tar slut så börjar något nytt.
It's not the end only the beginning.
Kram syster!
Skicka en kommentar