På tisdagen bestämde jag o Jennie oss för att bestiga berget som ligger nedanför Edinburg. Förra året vi var här sa vi att det vore en dröm att få gå upp där på toppen o den drömmen ville vi uppfylla. Dessutom fick vi ju höra att det bara skulle ta ca 45 minuter att gå upp. Hm, tyckte vi. Då tar det nog 3 timmar för oss.
Från hotellet har vi utsikt mot berget.
Vid niotiden på morronen gick neråt mot palatset där stigarna mot toppen börjar. Det var en rejält blåsig dag så vi fick hålla hårt i håret.
Och nu måste jag bara fotobomba för det går inte berätta hur vackert det var här.
Nä, på riktigt går det inte beskriva med varken ord eller foton hur vackert det var. Och nervägen tog vi i dalgången mellan dom bägge topparna o där var det ju vansinnigt fint. Det man ser från långt ifrån är inte ens hälften av hur underbart det var att få vandra inne i detta.
Om man åker till Edinburg så månste man göra denna utflykt.
Kicki o Vendela ångrar nog att dom inte följde med.
Väl däruppe på toppen så ringde vi till dom så dom skulle se oss från hotellet. Och jo, kanske var det oss dom såg. Det var ju inte lätt. En kikare hade behövts.
Men tittar man redit noga på detta foto så ser man två små vita skepnader längst ut i kanten o det e jag o Jennie.
Tips om man vill göra denna utflykt: Medtag fika o rejält med vatten. Man ville verkligen sitta här o bara insupa naturen.
Man måste inte vara vältränad men det känns i benen att gå uppåt hela tiden.
Om man tar med sej barn upp så sätter man dom i koppel. Här kan man inte springa fritt för det finns inga som helst staket eller skydd mot stupen.
Nu gick vi ju bara upp på den ena toppen o det tog faktiskt bara ca 45 minuter att ta sej upp dit. Sen givetvis någon timme till att njuta o fotografera o vandra neråt men vi var tebax till hotellet lagom till lunch.
Nästa gång vi komer till Edinburg ska vi ta den andra toppen upp o där äta lunch för det finns en restaurang där. Nya planer såklart. Allt för att få återvända till denna överraskande underbara stad.

















1 kommentar:
Har visserligen varit i stan men skulle ALDRIG komma på idén att gå upp på berget - jag är höjdrädd! Det var så jag nästan blev illamående av att bara se på er när ni satt och stod där...
Men vackert förstår jag att det var!!
KRAM till dig och Eva som jag inte hört av på länge - Susie
Skicka en kommentar