Morsan i Skottland

 Vad skrattade vi mest åt när vi var i Skottland?

Så här efteråt skrattar vi faktiskt åt hur jobbig morsan var emellanåt men just då var det mindre roligt. Ni som känner henne vet att hon pratar hela tiden... HELA TIDEN, 

Historierna om henne började ju redan när vi skulle checka in. Hon fastnade givetvis i pip-portalen o fick bli kroppsvisiterad. Hon skrek högt när tjejen kittlade henne under armarna.

På flyget drev vi med henne o stoppade Ahlgrens bilar i munnen på henne när hon sov. Hon tuggade i sej dom i sömnen minsann. 

När vi satte oss i bilen för att köra till hotellet sa jag till henne att hon inte fick säga ett enda ord förrän vi var framme eftersom jag aldrig kört vänstertrafik i främmande storstad förr. Och hon var tyst. Men resten av resan fick munnen fladdra. Idag skrattar vi mest åt detta:

I en rondell kommer en bil körandes o morsan tjuter till  "ooooo" ! Och jag blev förbannad o säger att skrik inte "oooo" ! Och då frågar hon "vad ska jag säga då?"  Jag svarar "det hade räckt du hade sagt bil" och hon blev tyst men sen muttrar hon "ja men hade jag sag bil så skulle jag väl sagt ooo". 

På våg resa från Edinburg upp till Inverness var det trångt i bilen. Morsan satt bak i mitten o Jennie o Vendela satt vid varsin dörr. Bägga två snett o tajt med sina rumpor uppe i dörren eftersom morsan tog sån plats. Men vår käre mor gnällde " jag sitter verkligen illa här, jag får inte plats....".  Efter ett tag bytte vi så morsan fick sitta fram o då blev det bättre för Jennie o Vendela. Morsan tyckte fortfarande att bilen var för liten. 

Att morsan pratar mycket e vi vana vid. Men att hon skulle komma in till vårt rum när vi låg o sov o sen sitta på sängkanten o prata för sej själv var vi inte beredda på men det var bara att bita ihop. 

Och ute på restaurangen både pratade hon o skålade med sej själv.

Men hon behöver väl aldrig känna sej ensam så länge hon har sej själv. 

Jaja, lilla mor. Du är som du är.