lördag 18 februari 2017

När man hittar en pusselbit.....

Efter att ha levt ett liv med nån som egentligen inte tyckte om mej som jag var så blev det förstås kaos när det var dax att dra åt olika håll.
Jag tog mitt o vårat liv och alla vänners liv o rev ner som tre olika pussel med 2000 bitar vardera. Sen la jag alla pusselbitar i en låda o skakade om.... Vad blev det. ??? Tredubbelt kaos.

Att sen gå där o leta efter dom bitar jag ville ha i mitt liv var ju ett helvete.

Vissa bitar hittar man ganska fort. Typ hörnen, hörnstenar... Därifrån bygger vi. Vilka hörn ska jag ha?
Ett hörn blev Jenníe. Ett hörn blev Julle. Ett hörn blev Wille. Och ett hörn blev Nisse. Fyra barn, fyra hörn. Dom viktigaste bitarna i mitt liv.
Men sen börjar det jävliga... Plötsligt hittar man ett hörn som tillhör ett annat pussel. Då sitter man med den biten i handen ett tag o undrar vart fan den biten passar in. Och så inser man till slut att, nä den biten lägger jag bort. Den passar inte in i mitt eget pussel.
Och man hittar massor av bitar som man sitter o vänder på i alla dess lägen. Ska man ha eller ska man inte ha.
Vissa fick jag lägga åt sidan för att vänta o se i vilket pussel den skulle va.

Nu har jag snart fått i ihop det pussel jag vill ha. Många bitar hittade jag direkt. Andra bitar fick ligga åt sidan en stund tills jag hittade den plats där dom skulle va.
En del bitar letar jag fortfarande efter. Och många bitar har jag i handen för att jag inte har en susning om vilket pussel dom ska ligga i.

Igår hittade jag en pusselbit jag länge letar efter. En bit som luggit åt sidan länge för jag visste inte i vikket pussel den skulle ligga.
Nu vet jag att den biten ska vara i MITT pussel.


Här kommer lite bilder o foton från BlomsterGården i Smålandsstenar. Dit var vi, jag o min pusselbit. Vi strosade runt i denna fantastiska retromiljö o njöt o tog en enkel men underbar fika.






















Värt ett besök.
Nu ska jag ta o plocka fram lite gamla singlar ur skåpet o hänga upp i mitt retrokök.......







3 kommentarer:

Ulrica, Lilla-Ohs sa...

Det är få människor som jag känner som verkligen vågar vara sig själva, som inte har några fasader utan verkligen "lever ut" sin personlighet. Du Maria är en av dem. Fast du ofta känner dig sårbar och svag för att andra trampar på dig så ska du veta att det är du som är den starka. Du som vågar visa vem du är och vad du står för. Du står på de svagas sida och ställer alltid upp för dem som behöver utan att förvänta dig något tillbaka. De som bara "pratar om dig" gör det för att de inte känner dig och det är bara de som förlorar på det.
Du skriver så fint om ditt livspussel och jag kan bara säga att du fattades mig väldigt mycket under den tiden då du försökte förstå i vilket pussel jag hörde hemma. Jag är så glad över valet du gjorde. Det är nog så att man ibland tar varandra föregivna och glömmer att visa hur värdefull riktig vänskap är <3 <3 <3

Unknown sa...

Alla borde ha en Ulrica i sitt livspussel. Hon finns definitivt i mitt också.
Väldigt fint skrivet Maria��

Evas Kvarnaro sa...

Bra skrivet Maria. Ett pussel det är vad ett liv är, jag har inte tålamod att pussla
men det har alltid du haft, du har blicken för det. Den viktiga pusselbiten sitter i mitten av ditt livspussel, för det börjar ju med mig, eller hur ?
Du är överallt på detta pusslet som ska passa och hjälpa 'alla', så du får liksom inte tid att 'sätta dig till rätta'. Tänk nuet inte för mycket framåt om hur det kan bli ...

Har du inte varit på Blomstergårdens café innan, jag har ju tipsat dig flera ggr.
om hur trevligt och mysigt det är där. Visserligen inte det största urval av kakor,
men den speciella atmosfären gör det mycket trevligare.
Sen har de ju själva blomsterbutiken med alla prylar och pinaler som gör besöket värt

Må så gott kramar/ mor Eva