Jag har mest ångest över vad som är och vad som inte är och vad som ska komma och över vad som inte ska komma.
Jag gräver här ute i ren panik.
Jag gräver för att få huvet i andra tankar.
Lobotomi i modern tappning.
Tack o lov för min trädgård.
Och tack o lov för mina ungar.
Dom är nog den enda gnista jag har nu.
Här i hammocken sitter vi mycket tillsammans o bara "är". Denna hammock ska målas så fort regnet försvinner. Ungarna är nog lite chockade över mitt färgval men samtidigt vet dom att jag är lite udda.
Ack härliga Kolcwizia. Grannen har två enorma buskar och dom är helt underbara. Så här vill jag oxå ha det. Jag grävde upp en av mina små på Klippan o tog med mej. Samtidigt lipade jag över den stora som fick vara kvar o blomma tillsammans med rosen Polstjärnan. Dom får stanna kvar o förmodligen blir uppgrävda o kastade.
Tanten som bodde här innan är nog glad att jag bevarar hennes vackraste prakt.
Hon hade massor av pioner och jag har sparat två av dom. Resten har jag grävt upp o sålt.
Min egen pion, Karl Lagerfelt som jag jag grävde upp med hull å hår i våras verkar trivas ypperligt. Nu blommar den med stora intensivt röda blommor o den är ljuvlig att se på.
Och det där stora projektet som skulle ta mej hela sommaren blev färdig tidigare än beräknat. Jag har grävt som en galning o pratat med mej själv vid varje spadtag.
Så här såg det ju ut innan jag började. Aklejor, astrar, gräslök, pioner, liljor o fan vet vad som var nergrävt...
Jag hittade kantstenar och började gräva ur....
Och idag ser det ut så här.
Inte vackert precis men till nästa år blir det fint.
Jag har planterat Funkia, rosor, astillbe, temynta, Klematis, Riddarsporre, röllika och slängt ut fröer av akleja. Två av tantens pioner är kvar. Och en gul lilja är oxå kvar men jag tror jag ska ta upp den. Vi får se.
På Klippan är det mycket kvar.
Jag tänkte ta en paus därborta. Varje gång jag åker dit kommer den jävla magknipen o jag känner att jag måste vila från den.
Här ska grävas mer.
Jag måste gräva mer.
Min uteplats.
Jag saknar så mycket. Jag längtar tillbaka.
4 kommentarer:
Du ska veta att du är saknad här på "raksträckan". Allt umgänge som var och alla våra små tillställningar i all enkelhet och bara veta att du fanns "där"...jag saknar DIG <3
Förstår att det kommer över dig då och då, inte konstigt alls, du har väl bott där i många år. Men kanske tiden gör att du boar in dig här på nya stället mer och mer och att det därför känns mer hemma efter ett tag!
Ta hand om dig! Gräva är bra för kropp (nåja det gör ju lite ont i ryggen...) och själ!
Kram Gunilla
ps, men gräva upp pioner!? Hur tänkte du där...?
Men du är ju trots allt (det du skriver om alltså) fenomenal på att få till det, bara det måste ju kännas bra. Det blir jättefint och den nya rabatten kommer att bli kanon nästa år. Och ja, gräv bort det där du går och bär på, släng det över axeln. Och dina barn är det bästa!
Kramar
Nr 1, saknar dig, varför kommer hon inte och hälsar på dig då, märkligt ! ?
Jisses vad du har hunnit med mycket, ja det har jag ju sett, att gräva är kul
men det kan bli överansträngning. jag vet själv, så snälla ta det lite lugnt.
Må väl kram och sköt om dig, hoppas dina 'vänner' hör av sig nån gång.
Mor Eva
Skicka en kommentar