lördag 13 december 2014

Gomorron mitt herrskap...

Vilken vecka jag har haft.
Nu är jag så trött i kroppen att jag snart knäar.
Men nu ska livet lösa sej trots att det blir mycket sorg, förtvivlan o ångest ett par veckor.


Mitt öga är snyggt. Lagom lila. Nisse sa att det ser ut som jag misslyckats med mitt smink så jag kan ju göra likadant på andra ögat så blir det jämt.

Inget luciatåg. Jag saknar det.
Jag har ett tyst litet luciafölje i fönstret, det är allt.


Idag ska baka lussekatter. Förra veckan gjorde jag lakriktskola.
Jueln kommer alldeles för fort.
Ja, det känns inte bra men nog biter man igen... För ungarnas skull. Dom vet inte alls hur jag har det i min komplexa hjärna.

Grubbel grubbel.

Kvällarna har förstås blivit sköna. Nu kommer jag hem från jobbet o sätter mej i soffan utan att få dåligt samvete. Det fick jag förr nu när jag tänker tebax.... hur jag flög upp ur soffan när det kom "nån" i dörren. Och så började man plocka med nåt i all hast för att man inte skulle se lat ut.

Nä, jag känner mej lessen igen. Kom på hur jag "längtar hem" häromdagen.... Men det här är ju mitt hem nu. Det är HÄR jag ska vara. Det är ju DETTA som är mitt HEM, fuck....
Och alla som frågar hur det går för mej.
Jo, tack. Det går bra. Jag har börjat landa. Det känns fint. Jag mår bra.
Men va fan....
Var är mina vänner?
Jag går här i "mitt hem" o har inga vänner ... Dom som var så många...
Fan vad ensamt.

Och så kommer jag att göra saken ännu värre...

Nämen, vad är detta? Jag skulle ju göra ett glatt blogginlägg. Skriva om julefrid o julkänsla.

Imorron ska vi klä granen.

2 kommentarer:

Susie på Stjärnarve... sa...

Stackare, känner du dig övergiven av dina vänner!? I alla fall inte av oss bloggvänner hoppas jag?
Fast jag förstår att det både är skönt (det där med att slippa visa hur "lat" man är ibland)och otroligt trist. Det är ju kanske inte precis så där man tänkt sig av avsluta många år ihop.
Men du ska vara evigt tacksam för att du har din gulliga ungar! Med dom verkar du verkligen vara lyckligt lottad.....
STOR TRÖSTKRAM
Susie

nattugglan sa...

Här kommer också en tröstkram i juletid..Tänk att man ska va så,flyger opp då man hör nån kommer o lossas plocka lite här o där..men skitt de gjorde jag å förr men inte mra,Vill de städa o plocka de som kommer in så varssogod..Tänk att de kan va så att ens vänner försvinner, vad är det för vänner? Men oss bloggvänner kan du nog lita på. Hoppas din krigsmålning blir bättre.. hihi-)